Mitt liv var en gång två bägare

två bägare till brädden fyllda

Fyllda av allt det som skulle bli mitt liv

fyllda av det som redan var mitt liv

Men en dag en skugga kom, en elak en

han tömde bägrna på en enda gång

och lät mig ensam och förtvivlad bli

Jag grät och rasade på samma gång

Hur skulle nu mitt liv få bli

jag såg mitt liv hur det rann förbi

och inget kunde jag väl göra

mer än att ta de båda bägarna opp

Men mitt i all min gråt och sorg

i bägarnas botten jag något såg

två små droppar som lämnats kvar

och dessa gav mig hopp om nya bättre dar....